Första bullen ur ugnen

Är jag så dum och ställer frågan så kommer det väl att visa sig att det kan det...!
Men man undrar ju ibland.

Visst var jag medveten om att min värld skulle ställas på ända den dagen som vår bebis skulle komma till världen, men det här...?

Först så var det ju lillemans lungor på BB. En massa prover togs och han röntgades för att utesluta infektioner mm. Allt visade sig vara OK men det var väldigt jobbiga timmar innan vi fick svar. Han fortsatte "flämta" och spy upp slem så vi var oroliga att han tillsut skulle kvävas av sina spyor. Väl hemma började vi vänja oss vid att det som just blivit rutin snabbt ändrades. Min bröstvårtor blev värre för var dag tills de tillslut var två sår. Lilleman skrek och skrek  troligtvis för att han var hungrig och inte fick mat. På detta kommer mjölkstockning och feber. Yippie! Så pigg och alert, NOT!

I måndags kväll började Freddan att få magkramp. Detta eskalerade under kvällen och vid midnatt ber han mig att ringa 112. Sagt och gjort, en stund senare kommer tre ambulansmän. de tar med sig Freddan kvar står ja och lilleman i hallen...

En lång natt väntade. Just denna natt valdehan att sova 1 h. Han skrek och skrek och jag vandrade runt runt i lägenheten.

Natt blir till  morgon som blir tillf förmiddag fortfatande inte mer sömn. Tar mig ner till BVC för att be om nån form av hjälp. Får reda på att jag bör inte äta nån mat som innehåller mjölk, detta för att utesluta att det är därför han skriker.

Allt blev bara för mycket. Helt ensam, orolig för Freddan, lilleman skriker, jag har inte nog med mat för honom, brösten gör ont, jag kan inte få i mig mat då jag inte har nåt hemma (kan inte tänka riktigt klart)...

Syrran tog honom på en promenad så jag fick vila. Hon köpte mjölkfritt smör och mjölk. Tack!!!

Mamma kom med mat på kvällen. Tack!!!

På onsdagen var jag hos arbetsterapeuten för att kolla på handlederna. Kompisen körde mig. Tack!!!
Fick ortos till vänster och en annan grej till höger. Nu ska handlederna vila. Jag ska helst inte göra någonting. Lätt med sambon på sjukan och en bebis som bara skriker om han inte ligger i famnen.

På torsdag hade lilleman fortfarande inte gått upp i vikt. Pga kaskadspy och annat tyckte BM att vi skulle åka till barnakuten. Sagt och gjort mamma körde oss dit. Tack!!! Vill inte sätta mig bakom ratten då jag anser mig vara trafikfara pga för lite sömn och annat smått och gott. På akuten kollade de ultraljud på magen, tog blodprov och urinprov. Allt var normalt.

Daddy´s home!!! Igår fredag kom äntligen Freddan hem. Nu hoppas jag att saker lugnar ner sig och att vi kan vänja oss vid ett vanligt liv med bebis.

Tack alla som ställt upp och visat att ni brytt er. Det har varit svårt att svara på sms och samtal då det hela tiden varit nåt på gång.