Första bullen ur ugnen

För varje dag går det så mycket bättre :)

Idag, med lite assistans av sambon, kunde Oliver amma på det opererade bröstet. DEt var en sån härlig känsla. Han är väldigt aktiv vid bröstet och fäktar och har sig. När det tar slut på mjölk så blir han väldigt frustrerad och sparkar och slår. Jag är rädd att han får tag i slangen och drar ut den eller sparkar på hålet där den sitter, därav är det nödvändigt att ha Freddan intill som hjälper till och håller undan.

Imorgon ska jag på återbesök på någon bröst avdelning. Jag hoppas att de tycker att det läker bra, det känns så. Mängden vätska som jag sprutar in och aspererar krymper för var dag vilket är det naturliga då bölden storlek skall minska allt eftersom. Däremot sa läkaren innan jag skrevs ut att mängden vätska inte ska minska för fort då detta kan indikera på att det är nåt som stoppar....

Böldens volym var ju på 100 ml från början. När jag lämnade sjukhuset låg volymen på runt 40 ml. Idag kunde jag endast få in ca 15-20 ml. Jag hoppas att det läker fort inifrån och att det är därför det minskat så fort.

Hur som haver så gläds jag åt dagens bästa :)