Första bullen ur ugnen

Idag var jag ju som sagt på intervjun. Det var ett företag som heter SE360 här i Göteborg. Jag sökte en projektanställning på tre månader som koordinator. Vid samtalet över telefon så berättade jag bland annat att jag var gravid. Jag vet att det inte ens var nödvändigt att berätta iom att gällde 3 månader men jag är ofta överärlig och ville inte dyka upp med en kula på magen vid intervjun och inte få jobbet just därför. Tji fick jag….

Allt var jättebra och jag fick ett gott intryck av firman samt de som jobbar där. Jag kände att vi ”klickade” och kom till och med så långt som arbetstider, när jag kunde börja, lön mm.

De berättade att jag var en av tre som de valt att intervjua (utav 200 ansökningar) och att de kommer gå vidare med 2 st som får provjobba för att se vem som platsar. De frågade om jag var intresserad och om det kändes som ett jobb som kunde passa mig.

Det kändes som att en av platserna var spikade.

På eftermiddagen fick jag samtalet där jag tappade hakan av sättet hon uttryckte sig på. Det var det dummaste jag hört och det ska komma från ägaren.

Hon sa att de uppskattade att jag var ärlig med att jag var gravid men att det i detta fall var till min nackdel. De väljer att inte gå vidare med mig iom att jag är gravid då de hade i bakhuvudet att den person som fick jobbet även kunde få fortsätta om det blir behov längre fram. Iom att jag är gravid så kommer jag ju inte kunna jobba på ett år efter det att bebisen har kommit ut.

1. Jobbet som utsatt gällde 3 månader – det finns inget som säger att jag inte skulle kunna jobba den utsatta tiden.

2. Hur länge jag ska vara ledig ska väl inte dem ha med att göra. Idag är de flesta mammor hemma en längre tid men en del går faktiskt tillbaka efter bara ett par veckor. Vad är det som säger att inte jag tänkt göra det?

3. Det är fullkomligt diskriminerande och totalt olagligt att välja bort någon för att personen i fråga är gravid.

Det är en sak att tänka det, det är en helt annan att ange det som anledning till att inte anställa någon oavsett tillsvidareanställning, vikariat, projektanställning eller timvikarie.

Folk på ”jobbet” blev som tokiga. De uppmanade mig att gå vidare med detta. Prata med advokater, press etc. Den ene hade kontakter där den andra här. Vi har ju två jurister inhouse och en av killarna som jag pratade var borta och pratade med dem om vad man kunde göra.

Alla var jättegulliga och helt på min sida men jag vet inte om jag orkar driva nåt sånt just nu.

Jag känner mig otroligt diskriminerad, det är verkligen sådana här situationer som man tänker på när man planerar att bli gravid och är arbetslös.

Jävla människor, rent ut sagt.