En tanke
Jag tänker på alla dem som går över tiden och mår pkyskiskt dåligt av det...
Jag tror att omgivningen och dess förväntningar skapar mycket av denna ångest som infinner sig i slutet av graviditeten.
När mina närmaste vänner och familjemedlemmar säger något om att det är kort tid kvar etc så är det ofta av anledningar som att de tänker på mig, på oss. That's fine, och det är en helt annan sak.
Nu tänker jag på de här relativt obekanta människorna runt omkring en som liksom stissar upp det hela så pass tidigt som nu ca 5 veckor innan BF.
-Det är inte långt kvar nu!
-Oj, nu spricker du snart!
-Du kanske inte kommer in till jobbet imorgon!
Ovan har jag hört bara under eftermiddagen. Omedvetet så sätter ju detta igång tankeverksamheten. OK, det är egentligen oundvikligt att inte tänka på det ändå men det ger syre åt elden så att säga.
Om man då över en månad innan BF har satt huvudet i "det-är-snart-förlossnings-time" är det kanske inte så konstigt att det blir fullkomligt olidligt när BF datumet passerats. Grannen tyckte jag skulle skaffa ett lumparband och klippa av dagarna allt eftersom de passerar. Jag svarade då att jag vill inte hänga upp mig på ETT datum även om det är satt av BM vid ultraljud. Jag har fått tre olika datum under tiden. Jag tror inte jag känner nån som fött exakt på BF så jag har ett par flytande veckor...
Jag tror att omgivningen och dess förväntningar skapar mycket av denna ångest som infinner sig i slutet av graviditeten.
När mina närmaste vänner och familjemedlemmar säger något om att det är kort tid kvar etc så är det ofta av anledningar som att de tänker på mig, på oss. That's fine, och det är en helt annan sak.
Nu tänker jag på de här relativt obekanta människorna runt omkring en som liksom stissar upp det hela så pass tidigt som nu ca 5 veckor innan BF.
-Det är inte långt kvar nu!
-Oj, nu spricker du snart!
-Du kanske inte kommer in till jobbet imorgon!
Ovan har jag hört bara under eftermiddagen. Omedvetet så sätter ju detta igång tankeverksamheten. OK, det är egentligen oundvikligt att inte tänka på det ändå men det ger syre åt elden så att säga.
Om man då över en månad innan BF har satt huvudet i "det-är-snart-förlossnings-time" är det kanske inte så konstigt att det blir fullkomligt olidligt när BF datumet passerats. Grannen tyckte jag skulle skaffa ett lumparband och klippa av dagarna allt eftersom de passerar. Jag svarade då att jag vill inte hänga upp mig på ETT datum även om det är satt av BM vid ultraljud. Jag har fått tre olika datum under tiden. Jag tror inte jag känner nån som fött exakt på BF så jag har ett par flytande veckor...
Kommentarer
Postat av: Helena
Amen! Jag får en massa såna kommentarer också! typ på bröllopet i lördags - "men att ni vågar åka hit?" .. eh.. ja, det är 5 veckor kvar.. eller "hur stor ska du bli?" eller "nu måste det väl ändå vara dags snart va? VA?? VAAAA?" muttrar
Postat av: Lena (Mormor)
Ja, jösses... den biten hade jag helt glömt, men jag håller med. Tummen ner för alla ovetande människor, som tror att dom har all rätt i världen att göra sig lustiga på andras bekostnad.
Jag säger, som Din Mormor alltid sa;
"Den kommer när den é klar!"
En bra kommentar att ta till, tycker jag...
Kramar i massor, och....
...vi ses imorgon!!
Trackback
