Första bullen ur ugnen

För en tid sedan fick jag många kommentarer om magen och att jag inte gått upp mycket i vikt utan att det ser ut som om det endast är magen som växt. Nära vänner som främlingar påpekade hur fin jag var som gravid. Det var helt fantastistiskt att höra.

Nu på sluttampen så hade jag verkligen inte förväntat mig att det skulle hända igen. OK, för att vara ärlig så var det inte jag som fick kommentarerna utan min mage (som sambon så fin uttryckte det).

Efter att ha räknat minuter, kollat på en massa tv serier, diskat, tvättat, lagat mat och allt annat man hinner när man är hemma så fick jag även sytt min amningskudde. Insåg mot slutet av stoppningen att jag saknade lite vadd. Regnet öste ner med olika intervaller så jag kunde aldrig beräkna när/om jag kunde ta mig ut ur lägenheten. När Freddan kom hem åkte vi till Tyglagret. Där hittade vi vadd och den första kommentaren om hur fin min mage var.

Fortsatte mot Coop och i kassan fick jag världens leende från damen framför. Jag kollade över axeln för att se om hon kände nån bakom mig men där var det tomt. Hon fortsatte att le och jag tänkte att det måste vara en av mammas kompisar. När vi sedan plockade våra varor sida vid sida så sa hon: - Ville bara säga att du har en jätte fin mage, så vacker!

Här var jag osminkat och sleten i mysbyxor och fick motta två fina kommentarer under en väldigt kort tid.
Oj oj, man kanske ska ta sig ut mera. Jag känner mig så fin :P