Plastvårta!
Tre och en halvtimma hade gått sedan senaste matningen. Jag var säker på att Oliver nu skulle ta bröstet. Han var hungrig och mjölken hade nyproducerats. Han har ju av och till kunnat amma åtminstonde lite och sedan fått kompletterat med bröstmjölk som jag pumpat tidigare.
Men åh så fel jag hade.
Han skrek och skrek in i bröstet. Han fullkomligt vägrade att suga tag. Jag tryckte ut lite i munnen på han vilket han svalde men sen fortsatte han att skrika. Ändrade ställningar och bytte bröst men inget fungerade. Jag kände att jag inte är beredd at ge upp amningen än. Han är ju trots allt inte ens två månader än.
Igår och i förrgår så har jag fått pumpa ut mjölk som i direkt anslutning getts till honom i flaskan. Det känns som att det nu en gång för alla är förstört. Han föredrar helt enkelt flaskan.... :(
Men så har jag en så påhittig gubbe :)
Han tar fram plastvårtan som legat i en låda sedan långt innan Oliver föddes. Utan att fatta hur så sög Oliver tag i den med en gång och ammade precis som tidigare.
Ha, Grundlurad eller vad :)
För att lätta på trycket tog jag Syntocinon och det började rinna från ALLA mjölkhål. Så där satt jag med händerna fulla och en plastvårta på bröstet men Oliver var nöjd och så var jag.
