Första bullen ur ugnen

Skulle igår ut på en efterlängdad runda i skogen med en kompis. Vi skulle springa 3.5 km istället för den 5 km som vi gjort tidigare iom att vi båda är lite otränade efter en säsong inne. Jag sa på vägen dit att jag ska ta det lite lugnt med tanke på graviditeten. Vi började springa på slingan som var 3.5 km. Kompisen berättade längs vägen hur han sprang fel sist. På nåt vänster så lyckades vi naturligtvis också springa fel. Vi var tvugna och vända och springa tillbaka. Vi kom däremot aldrig tillbaka på den stig som vi sprungit på innan utan lyckades på nåt sätt hitta tillbaka till rätt slinga i rätt riktning så nu vet vi inte ens var vi tog av fel sist. Det slutade väl med att vi sprang 5 km istället för 3.5 km och jag som skulle ta det lugnt. Åh jag var så otroligt trött. Värre än vanligt. Förutom lite molande mensvärk gjorde sig inte magen påmind vilket var ett bra tecken. Det enda var det otroliga flåset. Huja

När parkering var inom synhåll och jag insåg att nu är detta äntligen snart över då faller jag som en kägla eller snarare flyger fram som superman på sidan. Tror att graviditeten hela tiden ligger i det undermedvetna och att det var därför jag slängde mig på sidan som en ren reflex. Jag skrapade upp båda händerna samt knäet och höften. En j%&/la ministubbe mitt i backen. Vem har ställt den där???

Aj aj aj.

Joggingturen var i alla fall helt underbar och jag längtar till nästa gång. Jag får hålla igång så länge det går :)