Första bullen ur ugnen

Kosten har ju fått läggas om totalt sedan jag var tvungen att ta bort all mat innehållande komjölk. Idag gjorde jag Lax, spenatstuvning och potatismos. Det blev väldigt gott trots att ja inte hade varken grädde, mjölk eller smör.

Varje dag har jag testat nya mjölfria produkter, en del smakar play-do medan andra är helt ätbara. Till moset idag hade jag Rice Dream och Milda flytande margarin. Till stuvningen hade jag Oatly imat. Helt OK!

Snart är Oliver tre veckor gammal. Det är otroligt hur han kan styra och ställa med sin mamma och pappa som bara följer hans minsta vink. Idag har ja haft en igel på mig. Otaliga gånger har ja försökt lägga honom ifrån mig men oavsett hur länge han sovit, var han somnade eller vart jag lägger honom så tar det bara ett par minuter innan han vaknar.

Är jag så dum och ställer frågan så kommer det väl att visa sig att det kan det...!
Men man undrar ju ibland.

Visst var jag medveten om att min värld skulle ställas på ända den dagen som vår bebis skulle komma till världen, men det här...?

Först så var det ju lillemans lungor på BB. En massa prover togs och han röntgades för att utesluta infektioner mm. Allt visade sig vara OK men det var väldigt jobbiga timmar innan vi fick svar. Han fortsatte "flämta" och spy upp slem så vi var oroliga att han tillsut skulle kvävas av sina spyor. Väl hemma började vi vänja oss vid att det som just blivit rutin snabbt ändrades. Min bröstvårtor blev värre för var dag tills de tillslut var två sår. Lilleman skrek och skrek  troligtvis för att han var hungrig och inte fick mat. På detta kommer mjölkstockning och feber. Yippie! Så pigg och alert, NOT!

I måndags kväll började Freddan att få magkramp. Detta eskalerade under kvällen och vid midnatt ber han mig att ringa 112. Sagt och gjort, en stund senare kommer tre ambulansmän. de tar med sig Freddan kvar står ja och lilleman i hallen...

En lång natt väntade. Just denna natt valdehan att sova 1 h. Han skrek och skrek och jag vandrade runt runt i lägenheten.

Natt blir till  morgon som blir tillf förmiddag fortfatande inte mer sömn. Tar mig ner till BVC för att be om nån form av hjälp. Får reda på att jag bör inte äta nån mat som innehåller mjölk, detta för att utesluta att det är därför han skriker.

Allt blev bara för mycket. Helt ensam, orolig för Freddan, lilleman skriker, jag har inte nog med mat för honom, brösten gör ont, jag kan inte få i mig mat då jag inte har nåt hemma (kan inte tänka riktigt klart)...

Syrran tog honom på en promenad så jag fick vila. Hon köpte mjölkfritt smör och mjölk. Tack!!!

Mamma kom med mat på kvällen. Tack!!!

På onsdagen var jag hos arbetsterapeuten för att kolla på handlederna. Kompisen körde mig. Tack!!!
Fick ortos till vänster och en annan grej till höger. Nu ska handlederna vila. Jag ska helst inte göra någonting. Lätt med sambon på sjukan och en bebis som bara skriker om han inte ligger i famnen.

På torsdag hade lilleman fortfarande inte gått upp i vikt. Pga kaskadspy och annat tyckte BM att vi skulle åka till barnakuten. Sagt och gjort mamma körde oss dit. Tack!!! Vill inte sätta mig bakom ratten då jag anser mig vara trafikfara pga för lite sömn och annat smått och gott. På akuten kollade de ultraljud på magen, tog blodprov och urinprov. Allt var normalt.

Daddy´s home!!! Igår fredag kom äntligen Freddan hem. Nu hoppas jag att saker lugnar ner sig och att vi kan vänja oss vid ett vanligt liv med bebis.

Tack alla som ställt upp och visat att ni brytt er. Det har varit svårt att svara på sms och samtal då det hela tiden varit nåt på gång.

Man går omkring dag efter dag i ett tillstånd som kan liknas vid ett sömnigt rus. Vi har märkt en stor skillnad även om de bara kan sammanfattas i "fem-minutare". Gossen börjar bli bättre på att äta från bröstet, han är mindre gul och kan vara vaken utan att skrika i ett par minuter. Bröstvårtorna börjar så smått att läka, stockningen börjar ge med sig och jag har varit feberfri hela dagen :) första dagen sedan i söndags.

Tyvärr är handlederna dem enda som inte går åt rätt håll. Imorgon ska jag försöka få tag i en arbetsterapeut som troligen kan fixa handskenor eller liknande. Det sliter gott på lederna när man bär runt på han hela tiden också. Bävar lite inför de dagar då Freddan börjar jobba. Vi har fått låna en Babybjörn från BVC som jag ska testa inom kort.

Trots vetskapen om att ambitionsnivån är högre än vad som är möjligt ibland så hoppas jag att vi kan komma iväg till en babyaffär imorgon och inhandla babysitter och Babygym. Jag vill ta vara på "fem-minutarna" och hoppas att de kan bli längre om han kan aktivera sig lite.

Amningskudden har funkat ganska bra. Ibland fyller den även funktionen som babyhållare :)

Hade klarat mig hela graviditeten igenom och var så glad att jag inte sett skymten av bristningar och sen VIPS!!! så var de där, bara så där.

Små strimmor under naveln. Hur gick detta till???

... och nå gräsrötterna!

Min ambition håller ungefär den nivån och verkligheten är en helt annan. Jag tror och hoppas varje dag att jag ska få ork och motivation att skriva ner vad som hänt och vad som sker för att sen kunna fortsätta blogga som tidigare. Inser mina begränsningar och börjar härmed bara att skriva så får vi se vad som händer.

Idag har vi haft BVC på besök. Jag tror att vi måste ha den mest underbara BM. Hon gör allt och lite till får att få saker ratt funka. Vi skulle till exempel låna en bärsele från dem. Då ringer hon efter stängningsdags en fredag kväll och meddelar att hon har varit och hämtat den utsånade bärselen och kommer förbi oss med den nu om det passar... Hon har visat ett otroligt stöd och ring och följt upp vår progress nu när lilleman har varit dålig på att äta. Vi har fått hennes mobilnummer och varje gång vi skiljs åt eller lägger på telefonen så säger hon att vi kan ringa när som helst oavsett dag eller tid. Kan hon inte svara så gör hon inte det.

Åh va härligt det känns att ha en sådan BM.

Vi har på grund av olika anledningar haft det lite jobbigt ett tag. Lite sömn, en massa skrik bla bla bla. Ja så är det med bebisar  kan man ju tycka men riktigt så ska det inte behöva vara. Vi har fått verktygen av BM och Freddan är hemma 5 hela dagar till så förhoppningsvis så ska detta ha fixat till sig tills dess.

Nu skall jag strax komma igång med bloggandet och även börja gå igenom mina e-mail. Kraften har varit långt borta och sonen är prio ett. Jag hoppas på att kunna skriva om förlossning samt lägga upp bilder på honom inom kort.

Tack för gratulationer :)

Bebisen utan namn är här :)

Igår 11.02 föddes han. Lång och utdragen förlossning men nu mår vi bra.

Skriver mer när saker och ting har lugnat sig lite.

Klockan 8,00

Vaknade 02,23, gick på toa och upptäckte att det var lite ljusrosa i trosorna. Igår under dagen och eftermiddagen började slemproppen att lösas upp så jag anade att nåt skulle vara på gång. Hade förberett med trosskydd mm.

Sammandragningarna började ungefär en halvtimma senare och höll sig relativt regelbundna på mellan 6-7 minuter. När klockan blev 4 ringde jag till förlossningen och de tyckte vi skulle avvakta tills värkarna var tätare.

Den ljusrosa färgen har nu gått över till mörkare men det är inte rent blod. Freddan har åkt iväg till affären för att köpa lite proviant utifall att det bär av till förlossningen under dagen.

Det konstiga var att när jag legat i sängen på sidan så var värkarna mycket starkare och växlade mellan 6-10 minuter. Nu när jag har gått upp så är de mycket milda och jag vet inte ens om de kan kallas värkar längre.

Vi får se hur detta utvecklar sig, spännande, spännande :)

Kan det vara idag som vi får träffa vår bebis?

Klockan 14,15

Fortfarande hemma... När jag står eller ligger så gör värkarna så sjukt ont medan när jag sitter så är de helt ok.  Pratade med förlossningen igen vid 10.  Jag undrade om jag skulle vila för att samla kraft eller röra på mig för att sätta igång det mer. Jag fick rådet att göra det som känns bäst så nu halvsitter jag i soffan iom att det är näst intill omöjligt att ligga.

Nu väntar jag på lasagne för att maximera kolhydratintaget. Hungern är väl inte den bästa men det krävs ju full energi om man ska orka det som komma skall. Tyvärr kan det hålla på så här i dagar menade en av sköterskorna på förlossningen. Nu har det i alla fall varit 4-5 minuter mellan värkarna men jag tycker fortfarande att de är möjliga att uthärda och vill därför inte åka in än. Vill absolut inte åka in för att sitta där och göra samma sak som jag kan göra här fast med alla hemmets bekvämligheter eller äännu värre, bli hemskickad...

Klockan 17.00

Värkarna börjar tätna och bli mer intensiva. Badet stjälpte mer än det hjälpte. Vi åker in om en liten stund. Om inte annat så för att se att bullen mår bra. H*n har ju trots allt varit med om värkar under en lååång tid nu.

Kanon bra att ha... http://www.varktimer.se/

Vi laddade ner den till Freddans Iphone.

Då ska det bli mycket spännande att se om tre personers gissningar ryker imorgon eller om dessa tre faktiskt har gissat rätt.

Bullens mamma - Pojke, 24 september, 3380 g, 50 cm

Anouk - Pojke, 26 september, 4367g, 51 cm

Bullens pappa - Flicka, 28 september, 3084 g, 49 cm

Emelie - Flicka, 28 september, 3400 g, 50 cm

Carro. Pojke, 28 september, 3450 g, 49cm

Ingela - Pojke, 1 oktober, 3500 g, 51 cm

Helena - Flicka, 1 oktober, 3560 g, 51 cm

Louise - Flicka, 2 oktober, 3150 g, 48 cm

Lena - Flicka, 4 oktober, 3200 g, 49 cm

Stefan - Flicka, 4 oktober, 3148 g, 49 cm (kl. 03:48)

Camilla - Flicka, 5 oktober, 3250 g, 49 cm

Anna-Maria - 12 oktober

Bullens mamma - Pojke, 24 september, 3380 g, 50 cm

Anouk - Pojke, 26 september, 4367g, 51 cm

Bullens pappa - Flicka, 28 september, 3084 g, 49 cm

Emelie - Flicka, 28 september, 3400 g, 50 cm

Carro. Pojke, 28 september, 3450 g, 49cm

Ingela - Pojke, 1 oktober, 3500 g, 51 cm

Helena - Flicka, 1 oktober, 3560 g och är 51 cm

Louise - Flicka, 2 oktober, 3150 g

Lena - Flicka, 4 oktober, 3200 g, 49 cm

Stefan - Flicka, 4 oktober, 3148 g, 49 cm (kl. 03:48)

Camilla - Flicka, 5 oktober, 3250 g, 49 cm

Anna-Maria - 12 oktober

Bullens mamma - Pojke, 24 september, 3380 g, 50 cm

Anouk - Pojke, 26 september, 4367g, 51 cm

Bullens pappa - Flicka, 28 september, 3084 g, 49 cm

Emelie - Flicka, 28 september, 3400 g, 50 cm

Carro. Pojke, 28 september, 3450 g, 49cm

Ingela - Pojke, 1 oktober, 3500 g, 51 cm

Helena - Flicka, 1 oktober, 3560 g och är 51 cm

Lena - Flicka, 4 oktober, 3200 g, 49 cm

Stefan - Flicka, 4 oktober, 3148 g, 49 cm (kl. 03:48)

Camilla - Flicka, 5 oktober, 3250 g, 49 cm

SF Måttet var likadant, fortfarande på 34 cm. BM ringde till tillväxtkontrollen för att boka en tid men de tyckte att det såg OK ut. Vi får se hur det ser ut nästa vecka. Kollade på mammas gamla papper från det att hon var gravid med mig och mina systrar. Med en av mina systrar så hade mamma likadant, tre veckor samma sak och sen gick måttet till och med ner 1 cm innan förlossningen.

Jag var lite smått irriterad efter dagens BM besök. Som vanligt så var hon sen... läste innantill för de prover som skulle tas. Lite sådär i förbifarten berättade hon att jag inte hade skydd mot Rubella... bla bla bla!

SAY WHAT!!!!????!!!

Detta har de alltså glömt att informera om. Jag har ju haft tre olika BM under min tid och detta har på nåt sätt fallit mellan stolarna. Likaså min blodgruppslapp som jag fick fråga efter själv. Min Bm förklarade att vaccinationen mot Rubella, röda hund, bet inte på alla. Detta upptäcks i samband med de blodprover som tas i början av graviditeten. Har kvinnan inget skydd så ska hon få en spruta efter förlossningen. Det är även så att kvinnan INTE rekommenderas att åka utomlands då det är högre risk att smittas där. Fick jag denna info, Nej! Har jag varit utomlands, Ja!

Jag fick själv berätta för min BM om detta dså hon var helt frågande inför denna fakta.

När det var dags att känna efter bebisens position så var hon inte 100 på hur den låg. Hon "trodde" att huvudet låg ner men var tvungen att kalla in en annan....

Visst alla är vi barn i början, men hallå....! Det känns som att jag berättar för min BM om hur det är eller ska vara ger förslag på hur det kan vara. Så fort det har varit något så har hon kollat i sina läroböcker, pratat med kollegor etc, hon har alltså aldrig haft ett svar på det jag undrar över.

Ååååååh, så trött man blir.

Hon frågade hur jag upplevt tiden hos MVC och ärlig som jag är så säger jag ju hur det har varit. Att jag har haft tre olika barnmorskor har väl inte varit jättepositivt när vi nu upptäcker att saker glömts. Jag har personligen inte upplevt det hela som jobbigt men jag har heller inte haft en jobbig graviditet. Jag är inte heller osäker eller orolig av naturen utan ganska trygg i mig själv men däremot...

Om jag hade varit orolig, osäker eller upplevt att min graviditet var jobbig. Om det kanske varit en del komplikationer eller om jag behövt ha stöd och ett behov av att ha en relation till en person så tror jag att jag hade haft stora problem med hur saker och ting har varit.

Grrrrr!


Men men allt är bra med mig ändå. Ingen bebis än så jag gissade nog fel. Nu ska jag promenixa med kompisen och sen fika :)

Bullens mamma - Pojke, 24 september, 3380 g, 50 cm

Anouk - Pojke, 26 september, 4367g, 51 cm

Bullens pappa - Flicka, 28 september, 3084 g, 49 cm

Emelie - Flicka, 28 september, 3400 g, 50 cm

Carro. Pojke, 28 september

Ingela - Pojke, 1 oktober, 3500 g, 51 cm

Helena - Flicka, 1 oktober, 3560 g och är 51 cm

Lena - Flicka, 4 oktober, 3200 g, 49 cm

Camilla - Flicka, 5 oktober, 3250 g, 49 cm

Imorgon ska jag till BM. Sist så hade ju inte SF måttet förändrats nåt sedan gången dessförinnan. Om det fortfarande står kvar på 34 så kommer hon att skicka mig på tillväxtkontroll. Freddan kommer kanske inte kunna vara med beroende på var han befinner sig vid den tiden. Som tur är har jag goa nära och kära... Kompisen erbjöd sig att följa med om det skulle bli så och mamma likaså.

Oavsett om jag måste på tillväxtkontroll så är det inget som oroar, i alla fall inte nu. Kanske blir jag mega nervös imorgon men nu känns det OK. När jag kollar på bilderna från ett par veckor tillbaka så ser jag att jag är inte lika "uppblåst" som tidigare men jag ser inte om magen vare sig sjunkt ellr blivit mindre/större.

Hittade lite info om vad de gör på en tillväxtkontroll
Vid tillväxtkontroll genom ultraljud mäter man barnets huvud (Biparietal diameter=BPD) och buk (AC) . Dessutom mäter man den mängd fostervatten som omger barnet. Om alla mått är normala är barnet troligtvis medelstort. Det händer att du rekommenderas ett nytt ultraljud två veckor senare för att följa tillväxtens process, då fler ultraljud efter varandra säger mer om hur ditt barn växer än en enda ultraljudsundersökning.