Första bullen ur ugnen

Det syns egentligen inget än. Det är bara jag som känner att byxorna sitter lite tight och att det sitter lite ökad mängd fett på kärlekshantagen.  Tur är väl egentligen detta då vi inte berättat det för mer än de närmaste vännerna. På jobbet är det 5 st gravida som skall ha i juli. Så jag kommer ju att läggas till skaran som är gravida. Kommer berätta det nästa vecka då jag ska på både inskrivning och ultraljud och tror att de kommer undra varför jag springer till läkaren hela tiden.

Vi hade tänkt berätta det för svärföräldrarna i helgen men pga snövädret kunde inte sambons pappa komma till stan och vi vill inte berätta det över telefon så nu skjuts det på framtiden och vi får vänta tills den helgen 13e mars. Nu har vi lagt upp en ”berättarplan”: Mamma 6e, pappa 7e och som sagt svärföräldrarna om ca 3 veckor.

Bilder kommer senare...

Den här kan ni dela med er av till era män. Ganska kul bild som jag fick av en vän.

Men Åhhhhh

Nu börjar verkligen hormonerna sätta in. Jag hade en lite fight med skrivaren, velade i ca 20 min innan den fungerade sen när jag väl hade fått skrivit ut det som jag skulle ha då visade det sig att det var fel material. En sådan liten motgång fick det att vända sig upp och ner. Var nära att brista. Kanske inte storböla men jag kände att mitt coola jag inte höll längre.

Dessförinnan hade jag pratat med min mamma som för andra gången detta året, observera att det är början av februari, frågade om jag var gravid. Nu var det inte min kusin som trodde detta pga en dröm utan nu hade även min moster ringt mamma. När mamma undrade varifrån hon hade fått det hade min moster svarat: -Ryktet går. Vilket rykte??? Undrar jag….

Ingen förutom mina tre närmaste, berättade för den tredje igår, vet om det. Det är som jag sa till mamma: - Hur kan det komma ett rykte när det liksom inte finns nåt att sprida? Nån har ju hittat på det här.

Ja det ska bli intressant att höra varifrån det kommer i alla fall. Sen tänker jag att hon kanske rent av har läst min blogg och, trots att den är anonym, gissat att det är jag. Jag känner mig inte redo att berätta för allt och alla än. Jag är fortfarande väldigt orolig för att det lilla embryot inte blir nåt barn. Jag vill vänta tills efter ultraljudet innan jag berättar det för familj och andra vänner.

PS Om det är så att nån av mina vänner och bekanta läser detta och har fattat att det är jag, sprid inte detta vidare, snälla. Som jag skrev tidigare, jag är inte redo att berätta för alla än.

Jag mår inte illa, har inte ont, springer inte på toa i ett, ja allt är bara helt ok. Sambon får la ta ett par rytningar iom häftiga humörsvängningar men det är det.

Nu kan man ju hoppas att detta håller i sig ett tag till :)

www.babybox.se/?partner=BABYPROFFSEN
www.goboken.se/Verktyg/Registrering/?promotioncode=I0100000
www.libero.se


Nån som vet fler sidor man kan kolla på?

För er som inte har gjort det än så kan jag verkligen rekommendera att gå in på ett par forum och kolla läget när ni har något ni undrar över. Många gånger så känner man att man varken är knäpp eller ensam om vissa tankar. En varningens ord är ändå att inte lite blint på det man läser utan ta det med en nypa salt och om det är nåt man verkligen undrar över ta det med barnmorskan.

När jag gick och väntade på att tiden skulle vara inne för BIM så kollade jag på en massa diskussioner om väntan, ägglossning, tidiga tecken osv. Jag måste medge att jag blev direkt påverkad och tänkte det är ju näst intill omöjligt att bli gravid. Här har jag gått och oroat mig i åratal. Jag har t.o.m tagit gravtest när jag gick på P-piller eller när vi använde annat skydd... Jag blev nog lite av en pessimist tror jag. Jag upplevde det som att var och varannan graviditet slutade i Missfall om de överhuvudtaget blev någon befruktning alls.

Här är en del som är bra (fyll gärna på med kommentarer om fler bra sidor)
www.gravid.se
www.familjeliv.se
www.minbebis.com
www.alltforforaldrar.se/gravid