Första bullen ur ugnen

73,20 kg (+14,2 kg)

Jag är allmänt trött.

Jag är trött på att vara trött.

Jag är trött på att mitt humör inte är som det brukar vara.

Jag är trött på alla människor som vet så väl hur allt är, ska vara och kommer att vara FÖR MIG!

Jag är trött på att inte orka skriva de inläggen som jag tänker på.

Jag är trött på vår förbannade bil som inte startar som den ska.

Jag är trött på att inte kunna gå som jag vill.

Jag är trött på mina fötter som svullnar.

Jag är trött!

Jag har varit och köpt BH-bands-förlängare som jag tycker är en grymt bra uppfinning för oss gravida som snart skall amma.

Fick höra om dessa från en väninna som just slutat amma. 50 kr kostar dem på Lindex och man får tre stycken.

Dagens andra tips, som kommer från samma tipsrika väninna, är att införskaffa toppar med knappar på. Man kan amma utan att behöva dra upp toppen och visa magen eller dra sönder elasticiteten i urringningen om man drar ner den för att föda den lill*.

Med dagens mode så funkar det bra med helt vanliga toppar som har lite löst tyg över magen och är tighta på resten. Man vill nog knappast ha en massa tighta toppar ändå första tiden efter att bullen lämnat ugnen ;) Jag beställde två sådan häromdagen. Perfekt, kan ha dem nu, kan ha dem under amning och kan även ha dem under tiden som jag kämpar mig tillbaka till min forna figur :)

 

Barnet

Nu är barnet ungefär 45 centimeter långt. Du har säkert känt av att barnet hickar ibland. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen. Barnet har hittills varit ganska skrynkligt men nu börjar huden räta ut sig. Navelsträngen är generellt cirka 50 centimeter lång och tjock som en tumme.

Vikt 2 600 gram.

Mamma

Ditt totala fundusmått är nu ungefär 31-35 centimeter. Du kan ha ökat mellan cirka elva till tretton kilo. Så här långt in i graviditeten brukar ledbanden och musklerna i korsryggen mjukas upp. Detta kan göra att du får ont i ryggen. Om värken är besvärande bör du prata med din barnmorska. Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Prata mycket med din partner så han eller hon förstår vad du går igenom. Nu står magen som högst för att snart sjunka ned lite. Då blir det lite lättare att andas igen. Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men börja också att läsa på lite om amning och livet efter förlossningen. Du kan också börja kika på vårt tema om Barn och föräldrar, eller känns det för overkligt? Har du barn sedan tidigare kanske du har glömt en del.

Prata om förlossningen

Det är viktigt att prata igenom förlossningen med sin partner och vilka förväntningar ni båda har. Även om ni tror att ni är överens kan det vara bra att verkligen stämma av och se att det är så. Är det andra eller tredje barnet kanske ni har förutfattade meningar som behöver vädras. Väntar du barn utan en partner är det bra att prata med den du tänkt ta med dig, vare sig det är en doula, kompis eller förälder. En doula är en person som fött barn själv som du känner förtroende för som kan följa med och vara ett stöd för dig och din medföljare vid förlossningen.

Hos barnmorskan/kontroller

I vecka 35 är det dags för ännu ett besök hos barnmorskan som känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Om barnet inte ligger med huvudet neråt, görs en extra kontroll nästa vecka för att eventuellt försöka vända barnet i  graviditetvecka 36-37.

Vändning:

Om barnet efter graviditetsvecka 36 inte ligger med huvudet neråt brukar vändningsförsök göras. Detta görs i så fall på kvinnokliniken. Vändningen utförs av läkare som med hjälp av sina händer utanpå din mage försöker vända barnet till huvudläge. Din barnmorska beställer tid åt dig och informerar vidare om ingreppet.

Igår hittade vi!!!!

Man blir ju helt lyrisk när man ser de små gulingarna som sticker upp mellan mossan, gräset, gruset. Om två veckor kommer det att vara desto mer. Det var fullt med en massa små små kantareller på mängder av ställen. Synd att vi inte kommer vara där då men åh va glad jag blir ändå för det vi hittade igår.

 

Årets största

Vi tog en trip med fyrhjulingen för att se om vi kunde finna några blåbär. Det var väldigt snålt.... Tyvärr fanns det inga gulingar heller. Men kul hade vi. Bullen studsade runt och ett par gånger fick jag säga till Freddan att ta det lugnt så det inte blev vattenavgång ute i skogen. Ha ha ha nu överdriver jag men det var nog inte jätteskönt med motorns buller för bebis.



Bulle på fyra hjul!



Va sa snigeln på sköldpaddans rygg?

OH WIIIIIIE!!!!

Som sanna svenskar trotsade vi kylan, vinden och regnet och bara skulle sitta ute och ha kräftskiva :)

Snapstombolan fick användas av de övriga men nästa år får jag som dem "torteras" med brännvin.

Aldrig förr har jag egentligen tänkt på kräftor och dess färg. Vi på västkusten är ju vana vi dessa lite bleka (i förhållande till de hysteriskt röda) kräftorna.

Jag har hört en del diskussioner om detta under sommaren. Vissa i andra delar av Sverige har inte ens sett dessa och är vana att äta upptinade kinesiska eller spanska kräftor. De som har den där röda färgen.

Gött var det i alla fall :)

Ikväll ska vi iväg på kräftskiva. Mums mums!

Aaaaaaah, ja är så förbannat HE%&¤*ETES, J=&*LA trött på vår bil.

I lördags valde den att helt plötsligt inte vara med längre… Allvarligt, bara så där.

Lördag löste sig, pappa hämtade till Liseberg. Söndagen kom, fortfarande DÖD bil. Mammas sambo hämtade, dopet löste sig. Sen fick vi låna bil av mamma, TACK!

På måndagen fick bilen ett nytt batteri och vips så verkade det som om allt var ur världen och den var go och glá som vanligt. Men icke sa nicke, igår när sambon skulle hem från jobbet startade den efter många om och men.

Nu på morgonen så var det sjukt seg startat och vid varje stop så dog den. Vi håll tummarna och bad en tyst bön att det inte skulle vara för många rödljus på vägen in mot stan. Den höll hela vägen men jag har lust att SKROTA skiten!!! AAAAAhhhh, en 05:a som ska vara såååå bra, Skitbil.

Blodtryck: 111/66
Vikt: 71,6 kg (300 gram ökning sedan v 32)
Mage: 32
Bebis: 130
Glucos 4,0
Järn (Hb) 129

Träffade en tjej från Föräldragruppen på bussen hem. Bla bla bla, det var inte en tyst minut. Det är så roligt att en person man kanske annars inte hade haft något gemensamt med helt plötsligt märker att samtalet bara flyter och vips så är man hemma.

Här är något uppiggande för kvällen...

Idag ska jag träffa BM. Nu är det troligtvis sista gången som jag träffar någon som inte är ”min”.

Trots att de har en lista över saker som de ska gå igenom så tror jag att det är vissa som missas när man hoppar runt som jag har gjort. På föräldragruppen hörde jag talas om ett papper som man måste ha med sig till förlossningen gällande den blodgrupp man har. Där satt jag som ett fån och undrade vem, vad, hur…

Idag måste jag komma ihåg att fråga efter det.

En liten parentes dagen till ära. Ytterligare en är gravid på jobbet.” The baby factory”! Det är helt otroligt. Det bästa är dock att det kanske finns möjlighet till tjänst senare för min del. Med så många som är föräldralediga så kanske det behövs förstärkning inom vissa avdelningar. Ingen har sagt något konkret men jag kan ju alltid hålla tummarna och hålla en nära dialog trots att jag är hemma.

Jag skulle lätt kunna tänka mig att hoppa in och jobba deltid, kanske 40%, efter ett halvår eller så. Nu vet jag ju inte hur jag känner sen. Det kanske rent av är otänkbart när man är där dels på grund av att man inte vill sen att det ska ju passa för Freddan också. Vi tar en dag idag och det som står först på tur nu är BEBIS! :)

Föräldragruppen igår var jättebra. Alla verkar härliga och det är många som har liknande funderingar kring förlossning och ammande mm. Det är kul att vara runt personer som är i samma situation. Alla kommer vi att föda med bara några veckors mellanrum. Man kanske rent av springer på någon i korridoren på BB.

Jag undrade lite över miljön på förlossningen. Jag känner att jag behöver en typ av bild för hur det kan komma att se ut. Jag gillar inte riktigt sterila sjukhus (vem gör det egentligen?). Man kan känna sig ganska utlämnad och när det ändå är så mycket känslor som är i omlopp så är det skönt att ha koll på delar av det. Jag ser framför mig dessa vita väggar med en massa monitorer och slangar. Skrik och gap. Kanske en panikslagen pappa som rör sig hysteriskt i korridoren. Bebisar som skriker. Barnmorskor som rör sig fram och tillbaka med rappa steg och instrument och journaler i famnarna.

Ja kanske inte den mest uppiggande bilden. Sen har vi min positiva miljöbild som med hjälp av gårdagens barnmorska nu finns på näthinnan.

Det är sååå lugnt sa hon…!

Den mest realistiskt bilden finns nog någonstans där i mellan.

Barnmorskan på BVC igår var långt ifrån bra. Hon välkomnade, delade ut ett papper och en folder och frågade därefter om vi hade några frågor. När vi började skruva på oss och relativt tysta tittade runt hade hon denna attityden: Jaha så ni vet redan allting om hur det fungerar på BVC?

Nä, kanske tvärtom…..

Att vi inte vet nånting och just därför inte kan komma på något konkret att fråga.

Efter ett tag kom lite frågor igång och den ena ledde till den andra men det var fortfarande väldigt stelt och lite krystad stämning. Dåligt förberett tycker jag.

Idag ska i till föräldragruppen igen.  Det kommer nog vara desto mer givande. Sist var det mycket om förlossning, smärtlindring och vad man ska ha med sig. Idag tror jag att det blir mer om amning och tiden efter att man kommit hem.

71,6 (+12,6 kg)

Nu ska vi iväg till BVC för någon introduktion om hur det fungerar där. Imorgon är det dags för ytterligare en föräldragruppsträff och på torsdag ska jag träffa barnmorskan igen på MVC. Det blir ett väldans spring och det är nästan så ja skäms när ja informerar närmsta chefen.

Nu är det två till på jobbet som är gravida :O

Det känns som halva personalstyrkan är föräldralediga eller precis har fått bebis. Det är i alla fall 5 personer som fått sedan midsommar (personalstyrkan ligger runt 60). Vår HR chef har lite att sätta tänderna i :).

Jag har ju fortfarande inte börjat vakna på nätterna pga av jag behöver springa på toa men däremot är det annat som stör. Igår natt vaknar jag av början till kramp i båda vaderna. Den i högra vaden lyckas jag avstyra men på vänstern gick den inte att hejda. KRAMP!!! Åh va ont det gör. Resten av dagen så hänger den där känslan kvar. Muskeln är liksom helt slut.

Igår kväll hade jag ganska mild halsbränna. Jag åt en syndig kebabrulle med vitlökssås vilket inte gjorde det hela bättre men det gick att leva med. I natt vaknar jag av en sur uppstötning som nästintill kan liknas vid en liten spya. Jag slänger mig ur sängen (så fort det går med bullen) och rusar in på toa. Spottar och fräser och inser att nu är det dags för Gaviscon.

Fy sjutton va äckligt!!!!

Jag somnade om relativt lätt och resten av natten var lugn. Pheeeeeeewwwwwwwww!

50 nätter kvar till BF....

Ebbot från vår stads stolthet The Soundtrack Of Our Lives promenerade världsvant förbi oss I tisdags när vi tog en eftermiddagsfika på en uteservering här I stan.  Igår gick jag förbi Henning Mankell som stod utanför Svenska Mässan, det är någon form av biblioteksmässa eller liknande där. Idag dyker Peter Eriksson från miljöpartiet upp på jobbet. Konstigt nog satt jag och lyssnade på Bandit Radio ca en timme tidigare då han medverkade i morgonens program. Jag vet inte vad han gör här men det är väl någon uppföljning från Almedalen kan jag tro.

 






 

Med hjälp av en kinesisk befruktningskalender finns det möjlighet att kunna förutspå om det blir en pojke eller flicka!

Uträkningen baseras på en kinesisk befruktningskalender som hittats i en kejsares grav för över 700 år sedan. Originalet till befruktningskalendern sägs finnas tillgänglig på Beijing Institute of Science i Kina. Många hävdar att denna uträkningsmetod ger mycket noggrant resultat, men inga seriösa studier har kunnat bekräfta det.

Barnet

När man mätt aktiviteten i hjärnan har det visat sig att det händer saker även när barnet sover. Kanske drömmer det redan. Nu kan barnet skapa röda blodkroppar och underhudsfettet lagras. Bebisen uppfattar ljus och mörker, natt och dag. Om barnet kan fokusera blicken redan i livmodern är forskare inte helt eniga om. Några hävdar att barnet lär sig fokusera först under första till andra levnadsmånaden.

Vikt 2 200 gram.

Mamma

Ditt magmått (symfus-fundus) är nu 29-34 centimeter. Det varierar något beroende på barnets storlek och fostervattenmängden. Huvudsaken är att magen växer. Tänk inte för mycket på vikten, tänk istället på vad du äter och att du äter nyttigt. Ladda med kolhydrater inför förlossningen. Mycket grönsaker är också bra och ett par frukter om dan. Många tänker på förlossningen nu.

Pappa/partner

Väntar ni ert första barn kan det vara lärorikt att få komma på en förlossningsföreläsning några veckor innan det är dags. Det kan också gör att ni känner er tryggare och säkrare inför förlossningen. Alla runt omkring er har sina egna tankar och berättelser om förlossningar. Det är bra att lyssna på och diskutera med andra men det är även bra att lyssna till dem som jobbar med förlossningar och nyförlösta dagligen för att få en annan bild av verkligheten.

Hos barnmorskan/kontroller

Dags att besöka barnmorskan igen. Hon eller han känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du lämna ett extra urinprov eller blodvärde. Din partner kanske har svårt att följa med på besöken varje gång men är alltid välkommen.

71,5 kg (+12,5 kg)

Vaknade ca 1 och en halv timma in i sömnen av en smärta i mitten av revbenen. Smärtan kom in i drömmen och fick mig att vakna. Jag försökte ligga på rygg, vänster respektive höger sida men inget verkade fungera för att få det att gå över. Det blev värre och trycket över bröstkorgen ökade. Satt upp för att lätta på trycket. Blev bra orolig, gick på toa och hoppades på att få lite hjälp av dragningskraften. Det mildrades lite och jag lyckades slumra ett par minuter för att sen vakna och då var det värre. Smärtan varvades med illamående och svårt att andas och jag tyckte att det drog sig vänster ut över bröstet. Jag sa till Freddan, som jag väckt vid det här laget, att jag hoppas inte att det är en hjärtattack.

Jag var samtidigt så fruktansvärt trött och kunde trots allt somna efter en stund.

På morgonen var jag helt utslagen, som om jag utkämpat ett krig under natten. Jag är fortfarande väldigt trött och har liksom inte kommit igång riktigt. Smärtan och illamåendet är borta. Jag pratade just med barnmorskan som sa att det jag beskrev var typisk för en blodpropp men som tur är så är det knappast det då en sådan smärta inte klingar av. Jag fick rådet att ringa till specialförlossningen om det skulle inträffa igen så får de hjälpa att lokalisera vad det är. Hon trodde att det kanske hade något att göra med magsäcken och att den tryckte på.

Ja, vad vet jag…

Hoppas att det bara var en engångsföreteelse. Nu ska jag ta det lugnt resten av veckan.

Föräldragruppen var jättebra. Vi var nog 11 par och vi hade BF sist. De som var närmst oss hade BF 21/9. Jag tyckte det hade varit för sent att vara med på den som är i september.

Nästan lite surrealistiskt att se alla dessa magar på samma gång. Det var kul att höra allas frågeställningar och saker de funderat över eller gått igenom. Mycket är väldigt lika och annat kan man bara tacka nån där uppe för att man inte behöver gå igenom. Vi gick igenom förlossning, smärtlindring och frågor kring detta. De flesta verkade vara i hyfsad fysik och medan vi babblade på om smärtlindring mm så satt gubbarna i rummet intill och pratade om sport och vilka filmer, spel de tänkt ta med sig till förlossning/BB.

Det var ganska smart att göra små korta (två) uppdelningar så att man bekantade sig med de andra tjejerna och inte bara höll sig till sitt par.

Kvällen bjöd på underbart väder och efter en bagel fika utomhus drog vi vidare till Götaplatsen. Härligt väder, härlig musik och gott sällskap. Stand up fick vi skippa då arrangörerna tydligen missbedömt hur stort intresse det är för detta. Trots stor scen och större publik plats så stod säkert lika många ”utanför”. Det var omöjligt att höra eller se. Vi gick däremot förbi ett grymt band med sån energi och gjädje. Reagge, ska, punk, Ja vet inte riktigt vad men sååå gött. Obsklassen!

Timo Räisänen avslutade vår kväll och vi åkte hem innan hela avenyn började röra på sig.



Vid Poseidon neråt Avenyn



Scen på Götaplatsen

Efter att jag tvättat ansiktet på morgonen så ser jag en droppe blod på magen. Åh snacka om att bli förvånad. Det var näsblod, bara så där. Det slutade ganska snart och det var inte så mycket heller men just att det droppar var läskigt. Jag har aldrig blött näsblod tidigare. Jag har sedan jag blev gravid varit känslig i näsan och det har alltid kommit lite rött om jag snytit mig men inget sånt här. Kalldusch…

Idag väntar första föräldragruppsträffen. Det är en hel halvdag. Jag har egentligen ingen aning om vad som väntar förutom fika och prat om förlossningen. Det känns lite som en kurs iom att det är sån lång tid. Det är så himla skönt att inte behöva känna ångest för att lämna jobbet. Jag har ju fått klartecken fr både chef och personalansvarig att så länge jag sköter jobbet så behöver jag inte ta föräldraledigt för att medverka på dessa grejer. Så tidsmässigt behöver jag inte jobba in det men jag får helt enkelt se till att vara mer effektiv :)

Efter ”kursen” är det dags för det årliga Göteborgskalaset, numera kallat Kulturkalaset. Lite blandad kompott av olika kulturformer på en sådär 40 platser över centrala Göteborg. Vi tänkte kolla in lite stand up m Wahlbeck, Özz m fl och sen lyssna på lite Göteborsk musik med Timo Raisänen och José Gonzales.

Första gången jag tror mig ha känt hickandet är ett tag sedan (kanske en månad till en och en halv). Nu börjar h*n hicka som bara den. Ett par gånger per dag är det en "pulserande", konstant rörelse som jag endast kan likna vid hickande. Det är betydligt snabbare än ett hickande som vi är vana vid men det som gör att jag tror att det är just hickande och inte nåt annat är just det återkommande pockandet med samma sekund intervall, likt en puls.

Söndagens ranson Yippie!!!

Kantarellerna rensades och ska frysas.

Hallon- och blåbärspaj!

Nu har vi fått hem vårt babyskydd, en Akta Graco.

Kompisen som vi skulle låna det av kände att de troligtvis inte kommer att ha användning för det igen så vi fick det :)

Det är tydligen tidsbegränsat gällande babyskydden. Om man frågar runt i barnbutikerna så rekommenderar de att stolarna används i max fem år. Lite längre tid är det för de stora stolarna som håller i flera år framåt.

Vi tackar och bockar :)

Efter gårdagen då jag knappt hade fötterna i högläge över huvudtaget så hade jag två väldigt finns ränder från strumporna. En inbuktning som man nästan blev skrämd av. Strumporna är inga tennissockar eller liknande utan vanliga damstrumpor som inte alls sitter hårt. Jag var tvungen att dra upp strumporna över detta på gymmet för att det såg så idiotiskt ut.

Imorse fick jag mig en positiv överraskning, vanliga fötter!

Trodde aldrig jag skulle se dem så igen förrän efter förlossningen. Som med mycket annat positivt så ger jag träningen lite kred. Det måste ha med det att göra. Ökad blodcirkulation och annat som fått fötterna svullna innehåll att röra på sig.

Så dagens tips till att preggosar med stora fötter och vader, ut och rör på er :)

Om det är för tungt så se till att haffa en snäll medborgare som kan massera eller liknande.

Idag var jag hos BM med följande ”resultat”

Blodtryck: 111/64

Vikt: 71,3 kg

Mage: 30

Bebis: 135-145

Barnmorskan sa att det verkar som om kurvan är utmätt från mig, ha ha. Rakt mitt på igen…

Hon kollade även hur bebisen låg. Just nu är huvudet ner och rumpa upp men fortfarande mycket rörlig så det kan förändra sig.

Hon pratade lite om förlossning och vad jag har för tankar etc. Berättade att jag har en god känsla inför förlossningen och mycket efter att min väninna berättat om en hennes faktiskt positiva upplevelse. För mig är det viktigt att kunna tänka positivt och BM menade att ha sådana målbilder gör att mycket lättare. Hon berättade om en kvinna som hade en båt på havet som målbild. För varje värk gungades båten närmare hamn…

Kan funka det också :)

Det finns något som heter Signekursen som hon rekommenderade starkt. Man kan ladda ner instruktioner på nätet så jag tänkte göra en google sökning senare. Det har med andning, avslappning mm att göra. Det fanns även anvisningar för partnern med olika massagtekniker mm.

Barnet

De sparkar du känt tidigare är nu mer som knuffar eftersom barnet börjar bli för stort för att röra sig fritt i fostervätskan. Barnets lungor förbereder sig inför den riktiga andningen. Kroppens viktiga organ och nervsystem fininställs. Underhudsfettet som det varit magert med tidigare har nu vuxit till och barnet ökar snabbt i vikt. Nu utvecklar barnet förmågan att svettas.

Vikt 2 kg.

Mamma

Magen tar mycket plats och dina lungor, urinblåsa och magsäck har det trångt därinne. Det är inte ovanligt att man drabbas av trög mage eller förstoppning under senare delen av graviditeten. Orsakerna kan vara flera, bland annat hormonet progesteron som hämmar tarmrörelserna, att man inte kan röra sig lika mycket som vanligt eller att livmodern trycker på tarmarna En annan bidragande orsak till trög mage är järntabletter som många tar under sin graviditet. Drick mycket, ät fibrer och rör på dig så mycket du orkar.

Kroppen börjar förbereda sig för förlossning och du kan känna lättare förvärkar som mensvärk ungefär. Det kan också läcka mjölk ur brösten. Har du anmält dig till en förlossningskurs? Fråga barnmorskan. Hon kan informera dig om var, när och hur.

Efter alla krämpor och skit så trodde jag aldrig att det skulle funka på gymmet. Det konstiga eller mest fantastiska är att det gick hur bra som helst. Jag vet inte om det har med att leder och sånt mjukas upp eller vad det är, men åh så härligt det var. Det vanliga vaggandet och det tillhörande stramandet på magen uteblev efter uppvärmningen. Självklart kan man inte ta i som förut men svetten rann och pulsen var lite högre än vanligt och jag rent av studsade upp för alla trapporna till lägenheten efteråt.

Insåg för övrigt att jag endast laddat upp halvkroppsbilder fokuserade på just magen för att se skillnaden från vecka till vecka. Det är först när jag sett på andra bloggar där personer har foton på sina magar som jag insett att det är kul att se helheten. Att se magen i förhållande till resten ger ju en lite annan uppfattning om hur den ser ut.

Här är lite foton från vår semester.

Landskrona



Citadellet Landskrona



Välförtjänad vila i Citadellet

71,2 kg (+12,2 kg)

Dryga sex härliga veckor kvar sedan startar jag föräldrapenningen. Semestern är slut för detta år och nästa gång jag är ledig är det i förberedelse för bebisen J

70 kg sträcket är numera förbisprunget och det känns rejält i fötterna. De extra ca tolv kilona som jag lagt på mig på drygt ett halvt år gör sig påminda vid varje steg. Igår försökte jag mig på lite shopping som avslutades i mataffären. Inte bra… Kortare utflykter för det bli hädanefter.

Ringarna har tagits av. Mina prinskorvar är numera helt bara. Förlovningsringen hänger sedan en tid tillbaka i mitt halsband men nu var det dags för de andra att åka av.

Jag har tidigare nämnt det faktum att man iom en graviditet blir allmän egendom. Kommentarerna haglar från höger och vänster. Det måste inte vara något negativt det är faktiskt ganska kul så länge det inte kommenteras på ett sätt som är stötande eller framkallar negativa tankar eller känslor.

Det som jag däremot tycker är väldigt fascinerande och intressant är alla dessa människor som tror sig veta. De vet hur det är i en speciell vecka, de vet hur det ska vara, de vet hur stor magen är i en viss vecka mm mm.

De flesta gravida eller de som har varit känner nog igen sig i den situation där folk säger:

-Nämen, oj vad du är stor! Eller helt enkelt tvärtom, påpekar att magen är liten.

En bekant frågade mig häromdagen om inte jag var lite liten i förhållande till den tid som är kvar. Nej, sa jag. Faktum är att jag är precis som man ska, rent av medelmåttig då jag ligger rakt på kurvan som BM har för att hålla koll på magens tillväxt. Då undrar jag: Vad får denna person att tro att han vet hur stor en mage är just i den veckan som jag nu är i? Är det erfarenhet? Men vad baseras den på i så fall? Kommer man ihåg exakt hur personer i ens omgivning sett ut i den vecka som jag är i nu?

Nä jag tycker som sagt att det är fascinerande med alla dessa som vet…. :)

Självklart är det inga konstigheter att de som just gått igenom en graviditet delar med sig av sina erfarenheter. Jag kan själv kommentera andras storlek, viktuppgång, krämpor mm men för mig handlar det om något helt annat då man just nu är i ”samma” situation.

Mina närmsta vänner som ganska nyligen gick igenom graviditeter och förlossningar kommer ofta med kommentarer om hur det var för dem i tid som jag befinner mig i.nu. För mig är detta bra och jag frågar också mycket vilket för mig är ett sätt att relatera och förhålla mig till de förändringar som sker i kroppen och knoppen.